På vårt andra miniseminarium, Rätten till arbete eller utbildning men vad får det kosta? tog Nicklas Mårtensson upp att det tar för lång tid för personer med funktionsnedsättningar att få den så kallade funktioshinderkoden, alltså det stöd de är berättigade till på Arbetsförmedlingen.
Marit Nordstrand, Arbetsförmedlingen, höll med om det.
– Ju snabbare man kommer igång desto lättare är det att komma vidare och där ser vi att har vi en hel del att göra för att vässa våra verktyg, sade hon.
I panelen på vårt andra miniseminarium, Rätten till utbildning eller arbete, men vad får det kosta? (som vi arrangerade tillsammans med Svenska kyrkan), tog en representant från Arbetsförmedlingen, Marit Nordstrand, sektionschef, Arbetsförmedlingen Nordvästra Skåne, plats i panelen jämte tre namnkunniga personer från funktionsrättsrörelsen: Nicklas Mårtensson, Jonas Franksson och vår ”egen” Mari Siilsalu.
Viktigt med intersektionellt perspektiv
Bakgrunden till seminariet är funktionshindersrörelsens erfarenheter av att personer som kommit in på utbildningar eller fått arbete tvingats avbryta eller sluta eftersom de inte får tillgång till insatser eller hjälpmedel. Mari Siilsalu, jurist, Disabled Refugees Welcome – Rätten Till Arbete (DRW-RTA) tog inledningsvis upp ett av DRW-RTA:s viktigaste begrepp: intersektionalitet, som gör problemet mer komplext.
– När vi talar om detta är det ett stort misstag att se personer med funktionsnedsättning som en homogen grupp och många av dem tillhör även andra diskrimineringsgrundade kategorier. Så om man exempelvis talar om en nyanländ med funktionsnedsättning måste man också addera språk och kultur till tillgänglighetsbegreppet, sade Mari Siilsalu.
”Ta hand om”
I egenskap av ordförande i STIL (assistanskooperativet Stockholm Independent Living) sa Jonas Franksson att den personliga assistansen är ett fantastiskt verktyg för att hjälpa människor in på en arbetsmarknad som de annars skulle vara utestängda ifrån. Men ett stort bekymmer är de senaste årens neddragningar, där inte minst just den personliga assistansen blivit hårt drabbad.
– Många som tidigare haft jobb har blivit av med det just på grund av att assistansen blivit indragen eller kraftigt beskuren, sade Jonas Franksson.
Också han själv har fått sin assistans beskuren minskad och har egentligen inte tillräckligt många timmar för att kunna sköta ett jobb.
– Orsaken till att det ändå går är att jag arbetar i en organisation som jobbar med just sådana frågor. Det gör att jag till exempel kan jobba hemifrån.
Sedan lång tid tillbaka finns ett feltänk i den svenska funktionshinderpolitiska strategin, enligt Jonas Franksson, att ”Sverige ska vara bäst i världen på att ta hand om handikappade” men att det samtidigt innebär ett förminskande av alla personer med funktionsnedsättning.
– De har velat se till att vi har ”meningsfulla aktiviteter” men de har inte förstått att vi behöver jobba som alla andra, sade Jonas Franksson.
Dystra siffror i SCB-rapport
En rapport från Statistiska centralbyrån (SCB), Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning fördes på tal vid ett flertal tillfällen. Rapporten visar bland annat att sysselsättningsgraden är mycket lägre för personer med funktionsnedsättning än för resten av befolkningen. Marit Nordstrand sa att hon inte alls var glad över siffrorna.
– Det är ju inget vi från Arbetsförmedlingens sida känner oss nöjda med och vi är förstås mycket väl medvetna om betydelsen av arbete för den enskilde individen och att man gör väldigt stora samhällsekonomiska vinster på att få folk i arbete.
Lång tid för att få funktionshinderkoden
Ett stort bekymmer som Nicklas Mårtensson, ordförande Funktionsrätt Sverige, tog upp är den långa tiden det tar för en arbetssökande med funktionsnedsättning att få tillgång till det stöd hen är berättigad till, det som kallas funktioshinderkoden. Det kan ta över ett år. Också Marit Nordstrand såg det som ett stort bekymmer:
– Ju snabbare man kommer igång desto lättare är det att komma vidare och där ser vi att har vi en hel del att göra för att vässa våra verktyg, sade hon.
Människovärdet i andra hand?
Moderatorn Elna Wahlgren Lundqvist från Svenska kyrkan, kom in på frågan om människovärde. I egenskap av präst undrade hon om det inte var så att människovärde blivit satt i andra hand, efter till exempel frågan om ekonomi.
Marit Nordstrand svarade inte direkt på frågan men beskrev en oroväckande samhällsutveckling som gör det svårare för personer med kort utbildning att komma i arbete. Man har ”höjt ribban” på arbetsmarknaden sade hon.
– Man kan se hur fullständigt gymnasiebetyg blivit en vattendelare på arbetsmarknaden. Och där täcker Arbetsförmedlingen inte riktigt upp det behov som många har och på så sätt går också samhället miste om en hel del kompetens. Det är egentligen en politisk fråga och mer ett konstaterande men det kanske skulle behövas insatser som täcker upp för personer som står utanför.
Nicklas var mer rakt på sak när det gällde frågan om människovärdet:
– Om personlig assistans är en förutsättning för att en person ska kunna få ett jobb och personen söker assistans och inte får det är det verkligen ett exempel på att människovärdet är satt i andra hand.
Större och längre seminarium kommer
När seminariet började gå mot sitt slut utlovades ett större och längre digitalt seminarium på samma tema någon gång framöver.
– Det finns en massa lösningar som vi inte hinner prata om nu men som vi kommer att ta upp då, lovade Jonas Franksson avslutningsvis.
På stora bilden syns Marit Nordstrand, Sektionschef, Arbetsförmedlingen Nordvästra Skåne med mikrofonen. Moderatorn Marit Nordstrand, Svenska kyrkan, står med ryggen mot kameran.