På DRW-RTA:s första seminarium på MR-dagarna i Skellefteå ställdes en publikfråga som sällan diskuteras. Varför kvoterar vi inte in personer med funktionsnedsättning på svenska arbetsplatser i Sverige och varför kräver inte funktionsrättsrörelsen det?
Seminariets tema var frågan om hur Funktionsrättskonventionens Artikel 27 (om arbete) kan omsättas i praktiken.
Även språk och paradoxen att arbetsbrist och arbetslöshet råder samtidigt var frågor som diskuterades.
En person i publiken undrade om hur panelen såg på kvotering. Hon förklarade att minst 2 % av arbetsstyrkan på företag med fler än 50 anställda i Spanien ska bestå av personer med funktionsnedsättning och när det är fler än 20 anställda i Frankrike krävs 6 %. Om inte reglerna följs krävs arbetsgivaren på böter.
– Hur ser ni på att vi kan påverka så att det kan bli samma sak i Sverige? För det är en jättebra lösning, tänker jag.
”Vanligt i krigsdrabbade länder”
Andreas Nyhlén, som representerad Misa, gav en snabb historisk bakgrund.
– Det är ett vanligt system i länder som drabbades av 2.a världskriget, där krigsskadade kom tillbaka och behövde hjälp in på arbetsmarknaden.
Han fortsatte:
– Visst, det fanns en del fördelar men kvotering, att det öppnar vissa dörrar, men att riskerna är företag nöjer sig med att ta in det antal de behöver för att klara kvoteringsgränserna och att man anställs av anledningar som inte har att göra med sina förmågor utan utifrån den funktionsnedsättning man har.
FN-kommittén om kvotering
Mari Siilsalu, jurist och rådgivare DRW-RTA, beskrev FN-kommitténs resonemang på frågan om kvotering. Även de menar att det finns en del fördelar men de förespråkar inte kvotering och enligt Mari beror det på att kvotering är ”ren och skär stigmatisering”. Arbetsgivaren gör inte arbetsplatserna tillgänglig för alla, sade Mari.
– Om man har kvotering så tvingar man bara in personer på en arbetsplats som varken är praktisk eller tillgänglig eller, utifrån vad kommittén förespråkar, samskapad tillsammans med personer med funktionsnedsättning.
Inledning med Mari
Seminariet, som var det första som Disabled Refugees Welcome – Rätten Till Arbete (DRW-RTA) arrangerade på årets MR-dagar och hade rubriken: Omställningen till en inkluderande arbetsmarknad utan särlösningar, med fokus på vad som krävs för att dessa fina ord ska kunna genomföras i praktiken.
Mari Siilsalu inledde seminariet med en dragning om vad som tas upp i funktionsrättskonventionen om arbete, framför allt i Artikel 27 (Rätten till arbete) och om de förtydligande som FN-kommittén skrivit om Artikel 27 i Allmänna kommentar nummer 8 (GC8).
– Vi kan inte gärna få skarpare och tydligare vägledning på vad vi behöver göra. Kommittén har beskrivit i detalj hur en arbetsmarknad för alla, utan särlösningar, ska se ut. Det är det vi måste prata om nu, sade Mari.
Komplicerad väg in på arbetsmarknaden
I panelen satt två personer från målgruppen som båda fått jobb: Ashraf Frugh och Sisay Game. Båda beskrev de svåra umbäranden som det innebär att, med en funktionsnedsättning, skapa sig en ny tillvaro i ett främmande land. Sisay som kommit från Etiopien till Sverige för sju år sedan, jobbar som IT-ansvarig på en skola i Örnsköldsvik.
– När jag kom till Sverige visste jag inget om inte hur systemet fungerade, jag hade inga kontakter och jag kunde inte svenska. Det var svårt att anpassa sig till ett nytt land med nya regler och att lära sig ett nytt språk, sade han och tackade alla som stöttat honom på vägen.
Ashraf kom från Afghanistan till Sverige för två och ett halvt år sedan och jobbar nu som rådgivare på DRW-RTA. Han tog upp en rad svårigheter.
– Att komma till ett nytt land är en stor utmaning i sig men att dessutom ha en funktionsnedsättning gör det ännu mer komplicerat att hitta en väg in i på den svenska arbetsmarknaden, sade han.
SE – personligt stöd hela vägen
Andreas Nyhlén berättade om Supported Employment (SE), som är en effektiv metod att stötta personer som är långt ifrån arbetsmarknaden till jobb. Poängerna med SE är att ge var och ett personligt inriktat stöd för att hitta och få ett jobb, men även stöd med att bli kvar på arbetsplatsen.
– De personerna är de ”sköraste” och de som snabbast ryker när företagen av någon anledning får problem och till exempel måste skära ner på kostnader.
Vi har skrivit en hel del om Supported Employment på hemsidan, först en längre beskrivningen i en artikel om Misa och sedan om den utbildning som projektet fick av Misa.
”En källa att ösa ur”
En annan fråga från publiken handlade om paradoxen att det samtidigt personerna i den här målgruppen har svårt att få jobb råder stor arbetskraftsbrist, åtminstone i vissa sektorer och i vissa delar av Sverige:
– Den arbetsgivare som hittar er måste ju se att här finns en källa att ösa ur som är outnyttjad. Finns det något av det attityden eller att man ser den möjligheten?
Andreas svarade att man måste väga in detta med personens intresse, att det lönar sig bättre i längden.
– Att få arbeta med sådant man är intresserad av ger mer hållbara anställningar. En dålig matchning kan inte kompenseras av mycket stöd, sade han.
Språk ett område för stigmatisering
Mot slutet av seminariet togs frågan om språk upp. Mari sade att språk är ”ett bra exempel på stigma och förutfattade meningar” och förklarar:
– Det finns studier som visar att personer som har god svenska har mycket större möjlighet till anställning alldeles oavsett om arbetsuppgifterna kräver god svenska.
Hon fortsatte:
– Att lära sig ett främmande språk är intellektuellt oerhört krävande uppgift och som en självklarhet krävs det av alla migranter, oavsett bakgrund, vad de har för möjlighet till stöd eller vana att lära sig saker.
Frågan om språk handlar i hög grad om det vi i projektet kallar ömsesidig integration. Mari avslutade:
– På vår arbetsplats (ILI:s kontor i Farsta) jobbar många migranter med funktionsnedsättning och där har vi en mångspråkig arbetsplats där vi växlar mellan språk hela tiden. Och när det kommer in någon ny in i arbetslaget, som har svårt att använda svenska, är det alltid någon, som kanske har samma modersmål, som översätter. För mig har det varit en otrolig inspirerande arbetsmiljö.