Tiina Nummi Södergren, projektledare för Disabled Refugees Welcome – Rätten Till Arbete, har skrivit en text om Artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen. Artikel 27 handlar om arbete och sysselsättning.
Hur kan vi använda artikel 27? är frågan hon ställer, eller som hon skriver i sin text:
”Hur skapar man öppningar och inkludering i rättigheter för målgruppen och inte inlåsning i, eller utestängning från, våra svenska regelverk/system?”
Statistik på arbetslöshet i Sverige visar att det finns en stor överrepresentation av personer med funktionsnedsättning. Också personer med utländsk härkomst är överrepresenterade bland de arbetslösa. Hur det ser ut när dessa två faktorer kombineras förs däremot ingen statistik på.
– Men man kan förstås ana att det är ännu värre, eftersom diskriminering generellt sett blir större ju fler diskrimineringsgrunder en person tillhör. Och det är allvarligt, arbete är viktigt för oss människor, säger Tiina Nummi Södergren.
Många konsekvenser
Ja, arbetslöshet för med sig en lång rad negativa konsekvenser.
– För det första leder avsaknad av arbete till fattigdom men kan också få mycket allvarliga konsekvenser för personer som vill ta hit sin familj, eftersom man saknar rätt till familjeåterförening om man är arbetslös.
Förutom dessa mycket konkreta exempel spelar också arbetslöshet en stor roll för den mentala hälsan på andra sätt.
– Arbetet spelar stor roll för ens identitet, att känna tillhörighet och få göra något man är stolt över. Att bara sitta och motta bidrag på en fruktansvärt låg nivå det är ju nedbrytande för en människa.
”Som musik”
Just Artikel 27 har under senast året blivit särskilt uppmärksammad, åtminstone i vissa delar av funktionsrättsrörelsen, eftersom FN-kommittén släppte sin Allmänna kommentar om den (GC8) för drygt ett år sedan. En allmän kommentar, eller general comment (GC) är FN:s egna tolkning av en artikel och ska alltså fungera som en manual för alla som ska använda den. Tiina lyser upp när hon får frågor om GC8, det vill säga den allmänna kommentaren till Artikel 27.
– Det är som musik när kommitténs jurister lyfter fram rätten till arbete. De sätter ord på varför det är just en rättighet och inte något man förväntas få genom välgörenhet eller några förhoppningar om medicinskt tillfrisknande.
Tiina hoppas att den Allmänna kommentaren nr 8 ska leda fram till omvälvande förändringar.
– Fritt översatt skulle man kunna säga att den kräver att ”nu ska vi inkluderas på den öppna arbetsmarknaden!” och att det inte är konstigt utan en självklarhet. Nu har den satt ord på det och på hur vi kan börja jobba med artikel 27.
”Nöjd med arbetslöshet på 46 – 50 procent”
Men just nu ser det mörkt ut, säger Tiina Nummi Södergren.
– När det gäller funktionshinderfrågor har Sverige tidigare haft en framträdande roll internationellt men nu har vi fallit tillbaka med skrämmande fart. Det blir tydligt när jag tittar på min egen grupp, alltså personer med synnedsättning. Ända sedan jag började arbeta för 25 – 30 år sedan har arbetslösheten legat stilla på 46 – 50 procent. Det är fruktansvärt att de siffrorna inte har ändrats. En stor del av oss är helt utestängda från arbetsmarknaden.
Ableism ≈ funkofobi
Fokus för den allmänna kommentaren menar Tiina är ett resonemang om Ableism som de menar regerar i samhället. Ableism beskriver Tiina som en duglighetslära som inkluderar fördomar mot personer med funktionsnedsättningar och som rätt och slätt skulle kunna översättas till ordet funkofobi.
– FN-kommittén sätter ord på det i den allmänna kommentaren och förklarar varför det ”står stilla” – att ableismen omöjliggör varaktiga förändringar och om man vill komma åt problemen måste man och förändra det synsättet i samhället.
Tiina säger att hon själv fått uppleva ableism till och från, senast då hon var arbetslös för ett par år sedan.
– En arbetsgivare kunde först verka mycket intresserad men så fort de insåg att jag har en funktionsnedsättning ramlade alltihop fort ned till ett resonemang om vad jag egentligen skulle klara av. Min funktionsnedsättning liksom överskuggade allt annat och mitt CV spelade inte längre någon roll.
Inte del av mångfalden
Idag talas ofta om mångfald som något positivt och något fint som många arbetsgivare säger att de välkomnar. Men Tiina säger att det verkar som om funktionsnedsättning inte räknas till den mångfald som efterfrågas.
– Funktionsnedsättning ses inte som en del av mångfalden, fast man säger det och det till och med står i annonserna: ”du får gärna ha erfarenhet av funktionsnedsättning” men sen när de upptäcker att man har en funktionsnedsättning, så vill de inte ha en.
Ännu värre för migranter
Mycket av den diskriminering som äger rum på det här området är den som kallas strukturell och som alltså är diskriminering som är inbakad i samhällets regler och system. Den är ofta diskret och svår att få syn på och hänger nära samman med ableismen. I projektet har vi mycket stor erfarenhet av strukturell diskriminering.
– Det är som att ingen ens tänker på att se på personens meriter eller erfarenheter och fundera på hur ska de kunna användas. I stället blir personerna på sin höjd erbjudna något skyddat arbete byggt på en väldigt snäv tanke om vad en person med en funktionsnedsättning kan klara av.
Svårt att behålla jobbet
Problemen behöver heller inte upphöra för att man fått ett arbete. Många får inte behålla ett arbete över provanställningstiden på grund av en rad diskriminerande orsaker: att arbetsplatsen inte är tillgänglig eller att personen inte fått arbetstekniska hjälpmedel eller inte får det att fungera med färdtjänsten. Ytterligare en risk är att man inte blir behandlad som fullgod arbetskraft och inte får chansen att visa att man är det.
– Om man har en anställning med stöd av arbetspolitiska åtgärder vet vi genom undersökningar att risken är stor att man inte kan gå vidare på karriärstegen på samma sätt som kollegorna. Man kanske inte heller kommer inte i fråga för internutbildningar på arbetsplatsen utan får mindre kvalificerade arbetsuppgifter och man får heller inte de löneökningar man är berättigad till.
Funktionsrättsrörelsen använder inte konventionen
Tiina anser att funktionsrättsrörelsen, generellt, inte använder rättighetsperspektivet och konventionen alls i den utsträckning som den skulle kunna, och borde, göra. Men nu när allmänna kommentaren snart finns översatt till svenska, och därmed är mer tillgänglig, hoppas hon att det ska bli ändring på det. Och till och med ännu bättre än så, att den kommer att bli läst av personer utanför funktionsrättsrörelsen.
– Nu när kommentaren översatts till svenska kanske fler än de ”mest berörda” kommer att läsa den, till exempel alla de som möter personer med funktionsnedsättning i sin vardag eller våra framtida arbetsgivare eller kollegor. Och det behövs, om vi ska byta ut det gamla förhärskande ableistiska synsättet mot ett humanistiskt och rättighetsbaserat synsätt. Jag tror vi behöver förklara vad det betyder för oss, säger Tiina Nummi Södergren.
Klicka här för att läsa Tiinas text om Artikel 27
Artikel 27 Arbete och sysselsättning
1. Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, däribland för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning, för att bland annat göra följande:
a) förbjuda diskriminering på grund av funktionsnedsättning med avseende på alla frågor som gäller alla former av yrkesverksamhet, innefattande rekryteringsvillkor, anställning och sysselsättning, bibehållande av anställning, befordran samt säkra och hälsosamma arbetsförhållanden,
b) skydda rätten för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, innefattande lika möjligheter och lika ersättning för arbete av lika värde och till trygga och sunda arbetsförhållanden, innefattande skydd mot trakasserier, och lösning av klagomål,
c) säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva sina arbetsrättsliga och fackliga rättigheter på lika villkor som andra,
d) göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få faktisk tillgång till arbets- och yrkesvägledning, arbetsförmedling, yrkesutbildning och vidareutbildning, som är allmänt tillgängliga,
e) främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och hjälp med att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning,
f) främja möjligheterna till egenföretagande, företagande, utveckling av kooperativ samt till att starta eget företag,
g) anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn,
h) främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn genom ändamålsenliga riktlinjer och åtgärder, vilka kan omfatta program för positiv särbehandling, stimulansåtgärder och andra åtgärder,
i) säkerställa att skälig anpassning på arbetsplatsen erbjuds personer med funktionsnedsättning,
j) främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden, samt
k) främja program avseende yrkesinriktad och yrkesmässig rehabilitering, bibehållande i arbete och återinträde i arbete för personer med funktionsnedsättning.
2. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte hålls i slaveri eller träldom och att de på lika villkor som andra är skyddade från att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.