”Det svåra är att ta sig förbi myndighetsdjungeln”

De flesta, däribland arbetsgivarna, känner någon med funktionsnedsättning, så när man väl kommer i kontakt direkt med dem brukar det gå bra.

Så sade Martin Hagberg, Projektansvarig FoU (forskning och utveckling), Misa, när han var på besök och berättade för projektteamet om Misa.

Misa, som sedan årsskiftet ägs av en allmännyttig stiftelse, har funnits sedan 90-talet och specialiserat sig på att stödja personer som står långt ifrån arbetsmarknaden i att få arbete, detta med hjälp av Supported Employment.

Martin Hagberg, som just nu jobbar med forskning och utveckling på Misa, är i grunden socionom och har tidigare jobbat på socialtjänsten med bland annat ungdomar som fastnat i kriminalitet. Han berättar om hur Misa startade sin verksamhet och började praktisera Supported Employment.

– Det handlar om att anpassa arbetsuppgifterna och inte personerna, att ta vara på personernas förmågor och inte fokusera på det de har svårt med, säger Martin Hagberg.

Tog över en daglig verksamhet

I mitten av 90-talet tog MISA över en daglig verksamhet (DV) i Järfälla, norr om Stockholm. Den dagliga verksamheten var, som Martin Hagberg beskriver det, av ett ”ganska traditionellt slag”.

– Den såg ut som dagliga verksamheter gjorde på den tiden, det vill säga ganska mycket som en institution. Många av de som jobbade där levde på förtidspension och sjukersättning. Men efterhand insåg de att många av de som jobbade där skulle kunna ha vanliga jobb ute i samhället och i mitten av 90-talet började de ”flytta ut” verksamheten i samhället.

Supported Employment

Supported Employment kan i korta ordalag sammanfattas i tre delar: att lära känna arbetstagaren, ha en process att hen ska få ett jobb och att sedan stödja både deltagaren och arbetsgivaren på det nya jobbet. För detta krävs egna arbetskonsulenter.

– Arbetskonsulenterna ska dels stödja deltagarna, dels leta efter arbete och arbetsgivare som vill ta emot deltagarna och är villiga att anpassa arbetsmiljön. Det handlar till exempel om att ändra i scheman på ett sätt så att det fungerar för både arbetstagaren och arbetsuppgiften.

Men det räcker inte med att ”bara” hitta ett jobb, utan att även i fortsättningen stödja arbetstagaren och arbetsgivaren.

– Stödet då behöver inte vara särskilt omfattande utan kan ofta skötas per telefon. I det läget upphör oftast kontakten med kommunen eller arbetsförmedlingen och kontakten är bara mellan Misa, arbetstagaren och arbetsgivaren.

Stort kontaktnät

Det är i regel små och medelstora företag som anställer, till exempel mataffärer och små verkstäder medan de ”sämsta”, något paradoxalt, är stat och kommun. Misa har lagt ner mycket tid och energi på att bygga upp ett stort kontaktnät.

– Precis som med deltagarna gäller det att också lära känna arbetsgivarna, så att man förstår vilka anpassningar de kan göra. När arbetskonsulenterna letar efter arbetsgivare träffar de ofta villiga sådana men som kanske inte passar för just den aktuella deltagaren, men de behåller kontakten med arbetsgivaren, säger Martin och fortsätter:

– De flesta, däribland arbetsgivare, känner någon med funktionsnedsättning, så när man väl kommer i direkt kontakt med dem brukar det gå bra. Det finns en större förståelse och öppenhet i samhället idag jämfört med tidigare – folk har blivit mer ”vana” med funktionsnedsättningar – t.o.m. på stora företag ser man den utvecklingen. Det svåra är att ta sig igenom ”myndighetsdjungeln”.

Kan jobba politiskt nu

Som den organisation som Misa varit tidigare har de inte jobbat politiskt ”på något annat sätt än genom att visa våra goda resultat”, som Martin Hagberg säger. Därför har funktionsrättsrörelsens arbete varit viktigt för dem.

– Men nu när vi ägs av en stiftelse kan vi jobba mer politiskt där anställningen av Mikael Klein, med sin mångåriga erfarenhet i rörelsen (och som representerar Misa i projektets styrgrupp), är mycket viktig. Men vi behöver ändå en funktonshinderrörelse som är lika radikal som skrivningarna i GC8 (Allmänna kommentaren till Artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som handlar om rätten till arbete). Den behöver lyftas och diskuteras överallt.

Även jobbet med Misa Kompetens, som bland annat utbildar offentliganställda tjänstepersoner i Supported Employment, blir indirekt funktionshinderpolitiskt. Det är många som fuskar med Supported Employment säger Martin.

– Om man säger att man jobbar med Supported Employment så måste man göra det också. Arbetsförmedlingen, till exempel, hävdar att de gör det, men är i bästa fall är de bara inspirerade av det.

Systematiskt svårt att anställa de långt ifrån arbetsmarknaden

Arbetsförmedlingen är en viktig part i Misas arbete. Martin förklarar att arbetsförmedlingar inte har så många egna verksamheter utan istället gör stora upphandlingar av externa aktörer. Oftast vinner det billigaste alternativet eftersom arbetsförmedlingen endast räknar hur många personer som organisationen får i arbete utan att göra skillnad på hur långt ifrån arbetsmarknaden personerna står.

– Misa är bäst på de målgrupper som är svårast att få i arbete och kan därför inte konkurrera på de villkoren, så vi går inte ens in i en ”lägsta-pris-upphandling”.

Illa med skyddade anställningar

Misa är, liksom GC8, mycket kritiska till skyddade anställningar som exempelvis Samhall erbjuder. Det är det sämsta både för individer och samhälle, säger Martin Holmberg.

– De har svåra inlåsningseffekter. Det bli som en daglig verksamhet. Det skulle vara bra med en genomlysning av detta med tanke på GC8. Men man måste gå försiktigt tillväga och inte kasta ut barnet med badvattnet eftersom somligt i DV-verksamheterna faktiskt fungerar bra och kan var bra för vissa.

Deltagaren bestämmer anpassningen

Mot slutet av dagen fanns tid för frågor. DRW-RTA:s jurist Mari Siilsalu tar upp ett dilemma: GC8 säger också att vanliga arbetsplatser ska undvika specifika arbetsuppgifter för personer med funktionsnedsättningar som de ”bedöms vara kapabla att utföra” – finns inte risken att det blir en skyddad arbetsplats även för de som arbetar genom Misa?

– Jag håller med om problematiken, men deltagarna på Misa är själva med och tillsammans med arbetsgivaren bestämmer hur anpassningen ska göras. De diskussionerna pågår hela tiden. GC8 säger också att man ska se till personernas maximala förmåga och att den ska räcka – 100 % arbetstid ser olika ut hos olika individer och att den måste anpassas därefter. Hur det ska lösas i praktiken behöver verkligen diskuteras i större sammanhang.

”Skulle behövas en upphandling”

Vad behövs för att ni skulle ta på er att arbeta med projektets målgrupp – migranter med funktionsnedsättningar?

– Det skulle behövas en upphandling från arbetsförmedlingen som gör det möjligt att göra ett kvalitativt jobb. De flesta arbetsplatser skulle funka bra men det skulle behövas en liten anpassning för var och en, och då måste det vara en upphandling som ger tid för det och som ger möjlighet att ta in hjälpmedel när det behövs och att det finns flexibilitet med olika stöd. Misa behöver ta in kompetens på det. Misa tar gärna hjälp av utomstående aktörer som kanske har mer expertkunskaper, säger Martin Hagberg avslutningsvis.

 

Just nu går DRW-RTA, både projektteamet och flera deltagare i projektet, på kurs om Supported Employment (SE) som arrangeras av Misa Kompetens.