Antwan Zolomyan, oftast kallad Tony, kom till Sverige från det svårt krigshärjade Aleppo i Syrien 2013. Först till Hultsfred, bodde sedan några år i Kalmar och för några år sedan vidare till Stockholm där han nu jobbar som rådgivare och fältarbetare i Disabled Refugees Welcome – Rätten Till Arbete. Samtidigt pluggar han till folkhälsopedagog, ett treårigt program, på Stockholms universitet. Enligt planen ska han bli klar 2024.
”Inte mycket tid över”
På frågan om vad för jobb han kommer att få när han är klar skrattar han.
– Bra fråga… Det är fortfarande ganska osäkert eftersom programmet är ganska nystartat. Men vi tror att vi ska kunna få jobb på ställen där man är i behov kunskap om folkhälsofrågor: i kommuner, regioner, skolor och på större företag till exempel.
Hur får du tiden att räcka till?
– Jag har inte mycket tid över. Det är mycket press. Men det är roligt också, och jag har alltid varit så som person. Man känner sig som en del av samhället när man jobbar. Jag kunde inte tacka nej till det jobbet när jag fick chansen.
Hade ett bra liv i Aleppo
Tony berättar om en bra uppväxt och ett bra liv i Aleppo innan kriget kom. Han tillhörde en ytterst liten minoritet av armenier med funktionsnedsättningar som har fått gå i en vanlig skola och inte heller i övrigt särbehandlats.
– Jag var med i en armenisk scoutkår och hade många vänner. Det har påverkat mig väldigt mycket, jag har aldrig upplevt att jag hade det annorlunda än mina vänner. Jag var den enda av dem som hade funktionsnedsättning och de behandlade mig väldigt bra, och när jag var typ 21 år frågade scoutkårsledningen mig om jag ville ta ansvar för en nystartad scoutgrupp.
Har haft olika jobb
Tony gillade inte skolan när han var liten och hade då inte en tanke på att studera när han blev äldre. Som 20-åring startade han ett företag och hade en egen livsmedelsaffär men när han blev äldre började han att jobba på IT-avdelningen på Aleppos universitetssjukhus.
– Det var då, ungefär, som jag bestämde mig för att börja plugga. Så jag började på en privatägd motsvarighet till Komvux men blev tvungen att avbryta studierna när kriget bröt ut. Jag hade ett väldigt fint liv och ett stort nätverk av vänner med människor på olika nivåer i samhället och kände mig väldigt älskad.
”Kunde knappt säga hej eller hejdå”
Tony var 30 år när han kom till Sverige.
– Min kusin hade flyttat hit och startat ett eget företag så han hjälpte mig och kunde berätta om hur Sverige funkade och så. Då hade jag ingen aning om språket eller kulturen, men min kusin berättade för mig om hur situationen för personer med funktionsnedsättning är här så det var det som fick mig att komma hit.
Tony bodde först två år i Hultsfred men fick så småningom en lägenhet i Kalmar. Han berättar att han hade turen att få börja på C-nivån på SFI.
– Jag trodde de skulle placera mig på B-nivån men de hade placerat mig på C-nivån. Jag trodde det var fel för jag kunde nästan ingen engelska eller svenska alls, kunde knappt säga hej eller hejdå, men de övertygade mig om att det skulle gå bra. C-kursen tog mig nästan ett och ett halvt år.
Vid det laget bestämde sig Tony för att fortsätta plugga och genomföra sin ”gamla plan” – den plan han hade gjort upp redan i Syrien.
– När jag började på grundnivån fick jag studiestöd från CSN men efter en kort tid fick jag jobb i Kalmar som jag kunde kombinera med studierna.
Vad för jobb?
– Som trädgårdsassistent. Väldigt roligt jobb, jag fick odla, plantera och ta bort ogräs och det ingick också en del kontorsjobb.
Familjen flyttade till Stockholm
Tony var den första i sin familj som kom ensam till Sverige.
– Från början hade de andra i familjen inga planer på att fly. De hade jobb som de inte ville lämna men efterhand förvärrades situationen och då kom syskonen en efter en och till slut också föräldrarna.
Men de flyttade till Stockholm och det är också förklaringen till att Tony lämnade Kalmar.
– Hela min familj har flyttat till Stockholm efter hand och mamma har tyckt att också jag skulle flytta hit. Hon har alltid kämpat mycket för mig så jag vill inte göra henne ledsen.
Gillar svenskars vurm för statistik
Generellt är Tony nöjd med livet i Sverige och han tycker också att han fått det stöd han har behövt; hemtjänst, permobil, förtur till studentlägenhet, specialtandvård samt olika typer av anpassat studiestöd tex. ljudböcker, förlängd tid vid hemtentor/liknande och anteckningsstöd.
Något Tony gillar skarpt med Sverige är, kanske inte helt otippat för att komma från en student, intresset för fakta och statistik.
– Statistiken, det är min grej. Det är en av de sakerna som gör att jag älskar Sverige. Statistik fanns med i förra kursen vi läste och då lärde jag mig att Sverige var först i världen med en myndighet, Tabellverket, som systematiskt började föra statistik om befolkningen. Den grundades 1749 och är idag är Statistiska centralbyrån. Man blir stolt över att man bor i ett sådant land.
Var med och grundade första funktionsrättsorganisationen
Tony berättar att det fanns en rad organisationer som ägnade sig åt personer med funktionsnedsättningar i Syrien när han var liten, men att de nästan uteslutande ägnade sig åt välgörenhet – att samla in pengar. Men 2004 var han själv med om att grunda organisationen Cultural Forum for people with special needs (Kulturellt forum för personer med särskilda behov) som arbetade med rättigheter, där han var mycket aktiv.
– Jag var också med i två andra organisationer: Beit al-mahabe (Kärlekens hem), och Iman och nur (Tro och ljus) med fokus på att öka integrationen mellan personer med funktionsnedsättning och samhället genom olika typer av sociala/samhälleliga aktiviteter.
Gick på ILI-seminarium
Men när han kom till Sverige valde han däremot först att inte vara aktiv i någon funktionsrättsorganisation. Tony säger att han var osäker och inte mådde särskilt bra den första tiden i Sverige. Så att han nu jobbar på ILI handlar ganska mycket om en slump. Han hade ingen som helst kontakt med funktionsrättsrörelsen i Sverige men en vän till honom hade fått nys om ett seminarium om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Seminariet var arrangerat av ILI.
– Det var någon gång i mars förra året. Jag hade faktiskt en hemtenta att jobba på den dagen och tvekade länge om att gå. Men till sist gjorde jag det. Sedan tog det tre dagar innan de erbjöd mig ett jobb!
Vi återkommer med information om att studera och att ta studielån i Sverige!
Tony har alltså stora erfarenheter av att ta studielån och att studera i Sverige och vi återkommer med ytterligare en intervju med honom om det plus mycket information om dessa ämnen.