DRW har tagit del av en ny forskningsrapport utgiven och finansierad av Delmi, som är regeringens delegation för migrationsstudier. Delmirapporten “Asylsökandes möte med Sverige – lärdomar från en panelundersökning” är framtagen av Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap, tillsammans med Jacob Sohlberg, fil. dr. i statsvetenskap.
Fokus för undersökningen är de asylsökandes upplevelser av resan till Sverige, tiden i asylprocessen, de materiella villkoren som boende och ekonomi, tilliten till svenskar och människor i hemlandet, samt deras förtroende för svenska institutioner. Rapporten belyser hur erfarenheterna av asylmottagningen och processen starkt påverkar upplevelser och möjligheterna till en god etablering. De nya insikter som rapporten ger är centrala för förståelsen av effekterna hos individen när det gäller integrationen i det svenska samhället.
Peter Esaiasson har berättat att undersökningen gjordes med hjälp av intervjuer och en webb-surveypanel på arabiska och engelska och den riktades till vuxna asylsökande som rekryterades utanför Migrationsverkets lokaler i Göteborg och Malmö under 2016-2017, och som intervjuades fyra gånger. Antal personer som intervjuades var 1200, medan 250 besvarade webbenkäten. 70 procent av de svarande var syrier och irakier, yngre, män och relativt högutbildade med rimlig chans att få uppehållstillstånd
Mer om rapporten här.
De centrala lärdomarna i Delmirapporten visar att asylsökande har en aktiv roll och agens gällande initiativ att handla för att ordna sin tillvaro på bästa sätt.
Ett annat intressant resultat i rapporten är att många av svarandena uttryckte högre tillit gentemot andra människor när de först kom till Sverige i jämförelse med hemlandet, men att tilliten sjönk under asylprocessen ju längre tid som gick. Att få beviljat uppehållstillstånd visade sig kunna höja tilliten igen, dock inte till de initiala nivåerna.
Enligt Peter Esaisasson pekar resultaten mot att erfarenheterna första tiden efter att den asylsökande har kommit till Sverige som viktigast när det gäller värderingen av sin livssituation. Däremot är resan till Sverige av mindre betydelse i jämförelse med upplevelser kring rättssäkerheten i hanteringen av asylansökningarna samt boendeförhållandena. Han lyfte upp problematiken med att asylsökande kallas “nyanlända” först efter att de har fått uppehållstillstånd, vilket vanligtvis sker en lång tid efter att personen kom till Sverige och de facto var nyanländ.
Rapporten visar entydiga tecken på att erfarenheten att söka asyl är dålig. Missnöje med de finansiella medlen och boendesituationen visar sig tydligt i rapporten, som även uppmärksammar att dagersättningen varit på samma nivå sedan 1994. De extrema erfarenheterna av att söka asyl präglas av risk, osäkerhet, knappa resurser, social exkludering och förlorad kontroll över sitt sociala liv. Asylsökandena värderar sin livssituation som negativ, och betydligt lägre än svenskar i allmänhet oavsett bakgrund, och även jämfört med invånare i ett vanligt ursprungsland som Irak, säger Peter Esaiasson.
Viktigt att uppmärksamma, fortsätter Peter Esaiasson, är faktumet att var tionde person som bor i Sverige har sökt asyl eller har kommit som anhörig till någon som har gjort det. Eftersom erfarenheterna under tiden som asylsökande påverkar människors attityder och förhållande till Sverige som land bör asylprocessen förbättras för hållbarhet i ett längre perspektiv.
I rapporten på s. 103 framgår:
“Då de asylsökande dessutom förefaller vara sämre rustade att integreras efter processen, än när de lämnade in sin ansökan om uppehållstillstånd, kan det till och med vara motiverat att göra avkall på de stränga kraven på rättssäkerhet, om det innebär att handläggningstiderna kan förkortas. Som på alla andra policyområden – beslut inom sjukförsäkringen och andra socialförsäkringssystem är en parallell är det en avvägning mellan effektivitet och säkerhet i beslutet.”
Att de ofta långa handläggningstiderna för asylutredningarna bör förkortas är DRW överens med författarna om. DRW motsätter sig starkt rapportens rekommendationer om att göra avkall på stränga kraven på rättssäkerhet som en lösning på problemet med de långa handläggningstiderna, där författarna lyfter avvägningen mellan effektivitet och säkerhet som en självklarhet. DRW anser tvärtom att rättssäkerheten är en nödvändig aspekt som skyddar individen mot strukturella övergrepp och godtyckliga asylutredningar, och rättssäkerheten brister redan idag. Rätten till asyl står över alla ekonomiska och förvaltningsbetonade hänsyn, och att försämra rättssäkerheten är inte värdigt en demokratisk rättsstat. DRW menar att rättssäkerheten snarare behöver förbättras i asylutredningar i första skedet, samt även senare i processen.
Vidare menar författarna att en utväg skulle kunna vara att “i större utsträckning tillämpa generella beslutsregler och att skärpa kraven för rätten att överklaga Migrationsverkets beslut.” Detta ställer sig DRW starkt kritisk mot. Förslaget verkar riskfyllt eftersom möjligheten att överklaga beslut handlar om rättssäkerhet och processuella garantier mot felaktiga beslut.
I rekommendationerna belyser författarna vikten av att förbättra förutsättningarna för personerna under asylprocessen eftersom de starkt påverkar huruvida etableringsinsatser kommer vara effektiva efter ett beviljat uppehållstillstånd. Rapporten ligger i den delen i linje med DRWs syn, vilket har lyfts i DRWs rekommendationer gällande migranter med normbrytande funktionalitet.