Fredagen den åttonde mars 2019 hade DRW sitt första möte inom ramen för nätverket Forum Lösningar. DRWs Forum Lösningar är ett försök att hitta möjliga vägar och strategier till praktisk-juridiska dilemman kopplade till rättigheter för migranter med normbrytande funktionalitet i praktiken och i mötet med myndigheter.
På Forum Lösningar deltog Jamie Bolling, Independent Living Institutes verksamhetsledare och DRWs projektledare, Frida Lockner, utredare på Myndigheten för Delaktighet (MFD), Rahel Abebaw Atnafu, fältarbetare på DRW, Gabriel Boulos, jurist på STIL, Anna Quarnström, jurist på Byrån mot diskriminering i Östergötland, Sooz Romero, metodutvecklare för DRW-projektet, Riitta Leena Karlsson, DRW projektmedarbetare, och Ola Linder, jurist på Independent Living Institute (ILI) och fältarbetare på DRW-projektet.
Initiativet med Forum Lösningar har sitt ursprung i att DRW under projektets gång har upplevt att både myndigheter, enskilda och ideella organisationer ofta saknar kunskap i frågorna om rättigheter för migranter med normbrytande funktionalitet. DRW vill bidra till att klargöra tillämpningen av rättsliga principer och begrepp, såsom vistelsebegreppet, att vara försäkrad, bosatt eftersom de kan vara nödvändiga för att få tillgång till rättigheterna för migranter med normbrytande funktionalitet i Sverige.
Situationen för migranter med normbrytande funktionalitet beskrivs bäst som utsatthet på flera grunder och som ett resultat av olika maktordningar. Det finns kunskap om att både migranter och personer med normbrytande funktionalitet som sociala kategorier möter hinder för självbestämmande och deltagande i samhället. Det gäller centrala områden som arbetsliv, utbildning, bostad, hälsa och social trygghet.
Här är några beskrivningar på fall som DRW har fått ta del av:
- Isolering i kommun genom nekad assistans och andra insatser för självbestämmande och familjeliv för en person med permanent uppehållstillstånd och med omfattande behov av stöd.
- Nekad familjeåterförening för en person med flyktingstatus och normbrytande funktionalitet till följd av av bristande information och anpassning av etableringsprogrammet och ej uppfyllt försörjningskrav.
- Ohållbar kommunal hantering av enskildas boendesituation efter begränsningen av etableringstiden på två år.
- Bristande tillgänglighet i mottagandet och stöd för personer med varierande migrationsstatus.
I syfte att bättre illustrera situationen för migranter med normbrytande funktionalitet och försöka finna lösningar på problem, både i individuella fall och på systemnivå, har DRW tagit fram en kunskapsöversikt och problemformulering till grund för ett samarbete med fler aktörer. I denna artikel presenteras en del av materialet som användes som grund för Forum Lösningar och lyfter några av de intressanta tankar och funderingar som framkom under forumet. DRW kommer att presentera hela materialet och resultatet av forumet i en informationshandbok som är tänkt att släppas under hösten 2019.
Ett antal aktörer har undersökt frågor om situationen för migranter med normbrytande funktionalitet och myndigheternas verksamhet. Ett bra exempel är MFD som i en rapport har analyserat situationen för migranter med funktionsnedsättningar på ett övergripande sätt. Rapporten fokuserar på tiden för asylprocessen och etableringstiden. MFD konstaterade att det finns en dubbel utsatthet, särskilt på arbetsmarknaden, för nyanlända personer med normbrytande funktionalitet, och att det saknas djupare kunskap om gruppens situation. MFD varnade även för mycket negativa humanitära konsekvenser av den tillfälliga asyllagstiftningen.
SIOS har analyserat och tagit fram metoder för samverkan mellan myndigheter, samt metoder för att identifiera funktionsnedsättning i asylprocessen och etableringen. De slutsatser och metoder som SIOS tagit fram skulle leda till bättre mottagande och integration om de tillämpas av myndigheterna, särskilt för att tidigt identifiera trauma eller andra osynliga funktionsnedsättningar och kunna tillgodose behov genom insatser och anpassningar på ett fullgott sätt. Arbetsförmedlingen har undersökt nyanländas rehabiliteringsbehov.
Viktigast i sammanhanget är att prata om att samverkan mellan olika myndigheter utgår ifrån ett funko-normativt angreppssätt gällande utformandet av riktlinjer och policys för arbetet inom ramen för etablering och migration. DRW är inte ensamma om att konstatera detta. I rapporten “100 000 nyanlända: en målgrupp” som tagits fram på uppdrag av Europeiska Socialfonden (ESF), konstateras det att inom ramen för individorienterade insatser från socialfondsprojekt blir individanpassning oftast mer av en kategorianpassning. En konsekvens blir att individer inte får de rätta förutsättningarna för att klara av de stora utmaningar som kommer efter att etableringstiden har passerat. Detta tillsammans med den instabila och föränderliga migrationspolitiken som råder i Sverige under det senaste tiotal åren har orsakat onödigt lidande hos migranter med normbrytande funktionalitet och utgör hinder för en rättvis och effektiv etablering av människor som har deltagit i DRW-projektet.
Ola Linder, DRWs fältarbetare och jurist, gick igenom olika rättigheter som finns i olika människorättsdokument och är relevanta för områdena migration och funktionshinderpolitik. Bland dessa finns rätten till asyl, där han menar att staten aldrig får neka någon som har asylskäl asyl med motivering till statens ekonomi enligt de mänskliga rättigheterna. Vidare menar han att rätten till bostad är väsentlig för att människor ska kunna leva ett bra liv. Rätten måste omsättas så att bostäderna fungerar utifrån den enskildes egna förutsättningar. Rätten till försörjning är också en viktig rättighet, fortsätter Ola Linder, att ha vissa grundförutsättningar som till exempel pengar till mat är väsentligt för att kunna klara sig.
Gällande funktionshinderrelaterade rättigheter är rätten till stöd och service, såsom personlig assistans, viktig och är även en mänsklig rättighet, vilket Ola Linder anser är något som behöver lyftas mer med hänsyn till hur funktionshinderspolitiken ser ut i Sverige idag. Rätten till arbete är en svår mänsklig rättighetsfråga enligt Ola Linder, då den ger den enskilda rätt men den är svår att kräva ut. Rätt till rörelsefrihet är en negativ rättighet, det vill säga att staten inte får hindra människor från att röra sig inom territoriet eller landet. En brännande fråga är om det också finns en positiv förpliktelse för staten att tillhandahålla olika former av stöd såsom färdtjänst för människor som behöver stöd för att kunna röra sig inom landet.
Vidare ställde Ola Linder en fråga viktig i sammanhanget, nämligen frågan om dessa rättigheter är direkt tillämpliga eller om regeringen har ett visst utrymme att tillämpa dem progressivt. Svaret är komplext eftersom dessa rättigheter kan vara både direkt tillämpliga och progressivt genomförbara beroende på vilka rättigheter frågan gäller. Inte alla dessa rättigheter är utkrävbara vilket gör det svårare att hantera i vissa fall. Frida Lockner reflekterade kring frågan, utan att tala för MFD, och säger att stöd och service är en ekonomisk, social och kulturell fråga vilket gör att det blir förverkligande beroende på statens resurser och förmåga att tillhandahålla den typen av stöd. Å andra sidan, om en person inte får det stödet den behöver så kan dennes rättigheter inskränkas, vilket kan strida mot rätten till liv, menar hon. Rätten till liv är en direkt tillämpbar rättighet som aldrig får inskränkas; rätten till liv är en absolut rättighet. Därför skulle rätten till assistans indirekt kunna bli en direkt tillämpbar rättighet genom rätten till liv.
Riitta-Leena Karlsson poängterade att när det gäller rättigheter för migranter med normbrytande funktionalitet så kan en försöka att inte fastna i LSS (Lagen om Stöd och Service) och istället titta närmare på SoL (Socialtjänstlagen) eftersom den är mest användbar i de flesta fall. Vidare menar hon att bevisbördan gällande personkretsen kan bli en oerhört svår uppgift för vissa människor som inte har omfattande normbrytande funktionalitet. Därför kan SoL vara mer effektiv att använda, till exempel kan en titta på vistelsebegreppet som innebär att vistelsen i en kommun kan räcka i fall någon hamnar i en nödsituation eftersom det kan vara svårare för vissa migranter med normbrytande funktionalitet att vara folkbokförda (skrivna) i en kommun.
Gabriel Boulos höll med om att socialtjänstlagen är bra då den är utformad för alla i en kommun, men sa att det finns ett problem med att insatserna inte är tillräckliga eftersom vissa kommuner inte är villiga att öppna upp för att ge den formen av service som LSS kan ge. Han menar att skillnaden mellan LSS och SoL är att LSS är en mer omfattande lag som ska tillgodose den enskildes behov, medan SoL enbart ska tillförsäkra den enskildes skäliga levnadsvillkor. Detta är en fråga värd att fundera kring, enligt Gabriel Boulos, alltså om SoL är tillräcklig eftersom vissa individer riskerar att komma i kläm när behoven inte tillgodoses. Detta påverkas också av vilken migrationsstatus individen har, det vill säga var i asylprocessen en individ befinner sig, tillade Sooz Romero, då det finns exempel på individer med omfattande normbrytande funktionalitet vars behov inte tillgodoses när de är under asylprocessen och därmed inte har rätt till LSS-insatser.
Sverige har valt att som utgångspunkt inte direkt tillämpa internationell rätt i domstol, utan tillämpning kan göras indirekt via svensk lag. Ola Linder uppmärksammar att en viktig diskussion är frågan kring vad staten har för åtagande att införliva, för även om det finns ett visst utrymme för progressiva rättigheter är det också viktigt att eftersträva en fortsatt utveckling istället för att tillämpa rättigheter regressivt, det vill säga dra tillbaka rättigheter när de är uppnådda. Det är ett brott mot förpliktelserna som följer av FNs MR-konventioner.
Det kunde konstateras under forumet att hänsyn till finansiering ofta är större än hänsyn till de mänskliga rättigheterna inom politiken. Anna Quarnström menar att ur ett långsiktigt perspektiv inser de flesta politiker den socioekonomiska vinsten av att satsa på personer med normbrytande funktionalitet, i synnerhet under asylprocessen. Emellertid är det ett faktum att deras politiska uppdrag pågår under en begränsad period, och att de styr med en snäv budget. Anna Quarnström säger att om vi tittar på utbildningssidan i Stockholms stad, där hon sitter i utbildningsnämndens Funktionshinderråd, har det visat sig att satsningar på en universell tillgänglig skola, särskilt stöd och bra pedagogik innebär lägre samhälleliga kostnader på längre sikt eftersom dessa insatser utrustar individer för att klara sig bättre i samhället i framtiden. Ändå ser vi gång på gång hur politikerna drar ner på skolans resurser. Hur övertygar vi politikerna om att särskilda insatser för målgruppen funkisar är ett vinnande koncept, frågar sig Anna Quarnström, en undran som DRW delar. Vidare menar hon att det är orimligt att politikens ramar i viss mån sätter hinder för politisk ambition och mänskliga rättigheter. Hon tillägger att tydligare lagar och framförallt sanktioner när MR inte uppfylls skulle förstås kunna avvärja denna problematik något.
Att prioritera bort rättigheter är inte förenligt med de åtaganden som följer FNs konventioner om Mänskliga Rättigheter, tillägger Ola Linder, och inte minst den senaste konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket är viktigt att understryka. Under forumet gick Ola Linder igenom det svenska rättssystemet och redogjorde för hur olika lagar reglerar olika rättigheter för enskilda och skyldigheter för myndigheter.
- Utlänningslagen reglerar asylrätten, och Migrationsverket är primärt ansvarig för prövningar av asylansökningar.
- Socialtjänstlagen, bosättningslagen och lagen om mottagande av asylsökande reglerar rätten till bistånd för bostad.
- Lagen om mottagande av asylsökande, etableringsprogrammet och socialtjänstlagen reglerar övrig försörjning om den enskilde inte kan försörja sig själv på annat sätt.
- Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, socialförsäkringsbalken och socialtjänstlagen reglerar rätt till (personligt) stöd och service för personer bosatta i en kommun.
- Etableringsprogrammet, som regleras av lag 2017:584 och anslutande förordningar och Arbetsförmedlingen har ansvar för att samordna, reglerar rätt till arbete och sysselsättning för nyanlända under viss tid efter beviljat uppehållstillstånd.
- Färdtjänst, kollektivtrafik och bilstöd är system för ökad rörelsefrihet, vilka regleras på regional eller kommunal nivå.
På olika sätt har DRW stött på alla dessa lagar i praktiken. Det är ofta projektdeltagare berättar om hur de inte får tillgång till de tjänster och rättigheter som systemen reglerar. Något som inte verkar vara kartlagt tidigare är hur dessa system samverkar, eller inte samverkar, vilket skapar flera lager av utsatthet för personer i olika livssituationer.
DRW har flera projektdeltagare som har beskrivit sina konkreta situationer, vilket ger en fördjupad förståelse av situationen som exempelvis MFD beskrivit i sin rapport om personer med funktionsnedsättning i asyl- och etableringsprocessen. Många av de konkreta situationerna innebär att personers mänskliga rättigheter fråntas dem och inte tillgodoses av Sverige.
DRW fortsätter arbeta för att förbättra situationen för migranter med normbrytande funktionalitet och en ömsesidig integration. Om du är intresserad av att delta i Forum Lösningar, kontakta Sooz Romero eller Ola Linder från DRW.