Enligt Migrationsverkets rapport “Sveriges flyktingkvot 2018”är UNHCR:s viktigaste kriterier när personer väljs ut för vidarebosättning utsatthet och behov av internationellt skydd. De grupper som är särskilt utsatta i flyktsituationer är bland andra kvinnor och barn utan stödjande nätverk och personer som är sjuka eller har funktionsnedsättningar.
DRW:s fältarbetare har kunnat hitta verktyg och stödmaterial framtagna av UNHCRs Resettlement Service Division of International Protection. UNHCRs “verktygslåda för bedömning av vidarebosättning av flyktingar med funktionsnedsättning”.
Denna verktygslåda är tänkt att fungera som stöd till UNHCR:s personal för att bedöma behoven inom ramen för vidarebosättning hos kvotflyktingar med funktionsvariationer, att förbereda vidarebosättningsinsatser genom att använda lämplig terminologi som avspeglar de specifika skydds- och vidarebosättnings-behoven hos kvotflyktingar med normbrytande funktionalitet.
DRW:s arbetare rekommenderar Migrationsverket att testa denna verktygslåda inför överföring av nyanlända till kommunen. I rapporten “Stadens mottagande av nyanlända” Nr 2, 2018, uppges omkring en tredjedel av de personer som tas emot som kvotflyktingar ha särskilda behov vid ankomsten. Det som försvårar mottagandet uppges vara att de medicinska underlag som medföljer från Migrationsverket i många fall är inte kompletta på grund av sekretess.
Emellertid återstår många frågor obesvarade kring vad som går fel under processen menar DRW och undrar vilket underlag och vilken information kommunen får inför ankomsten av respektive kvotflyktingar? Hur kan DRW och Intro Stockholm göra för att se till att Migrationsverkets bosättningsenhet, vidarebosättningsenheter och mottagningsenheterutgår ifrån funktionshindersperspektivet i sitt arbete och tar FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på större allvar gällande mottagande av både kvotflyktingar och nyanlända asylsökande med normbrytande funktionalitet?