Två mycket centrala utredningar på funktionshinderpolitikens område publiceras i under vårterminen 2019 – LSS-utredningen den 10 januari och styrutredningen för funktionshinderpolitiken den 30 april 2019.
Ett genomgående funktionshinderperspektiv saknas i statliga utredningar. DRW pratade med Martin Olauzon om Mottagandeutredningen och styrutredningen för funktionshinderpolitiken som han varit särskild utredare för. Han underströk att principen om universell utformning måste normaliseras i Sverige. Intervjun gjordes i november 2018.
Projektet Disabled Refugees Welcome, DRW, möter dagligen frågor som rör situationen för nyanlända personer med normbrytande funktionalitet. I arbetet berörs flera myndigheter, såsom Migrationsverket, socialtjänsten, Försäkringskassan och hälso- och sjukvården. Den nationella politiken på dessa områden kan inte annat än benämnas som heta och kontroversiella. Ett aktuellt fall som berör frågorna har Aftonbladet skrivit om.
Politiska partier kommer ofta med förslag utan djupare och öppna analyser, men hur ser det ut med de statliga utredningarna gällande funktionshinderpolitiken och etableringspolitiken?
DRW har konstaterat i sitt svar på Mottagandeutredningen, samt sett i fler utredningar, att det finns en brist på integrering av funktionshinderperspektivet i betänkandena. Det kan delvis förklaras av de regler som gäller statliga utredningar. I Kommittéförordning (1998:1474) krävs att utredningarna ska göra konsekvensanalyser för ekonomin, jämställdheten mellan könen och integrationspolitiska mål. Däremot saknas krav på andra perspektiv, såsom funktionshinderperspektivet, HBTQ eller barnets bästa. DRW kommer återkomma till frågorna om konsekvensanalyser utifrån fler perspektiv.
Martin Olauzon var särskild utredare i Mottagandeutredningen som tog ett helhetsgrepp på Sveriges mottagande av asylsökande, etablering av nyanlända och återvändande av personer som inte har rätt att vara i Sverige. Han är nu särskild utredare för den statliga utredningen för styrningen av funktionshinderspolitiken.
DRW kontaktade Martin Olauzon för en diskussion och några klargöranden gällande betänkandet och den pågående styrutredningen. Under samtalet uppmärksammade DRW vikten av en intersektionell analys i relation till frågorna som berörs i utredningarna. Martin Olauzon kommenterade att han kom i kontakt med begreppet intersektionalitet under arbetet med Mottagandeutredningen, samt att saker hänger ihop med tvärsektionella samband, men att det är oklart huruvida det ska med i styrutredningens betänkande.
Styrningen och målen ska kopplas till rättigheterna och principen om universell utformning.
Martin Olauzon svarade på frågan om hur han ser på att målsättningen och inriktningen för funktionshinderspolitiken ska vara FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning:
– Styrningen och målen ska kopplas till rättigheterna enligt konventionen och principen om universell utformning. Mitt mål är att förverkliga principerna i styrningen. Det är svår materia att hantera, även om jag är van att arbeta med styrning. Arbetet med styrutredningen är inte lättare än Mottagandeutredningen.
Universell utformning är ett förhållningssätt och krav enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning för att allt som skapas i samhället ska formas så att så många som möjligt, oavsett funktionalitet, kan vara delaktiga.
Martin Olauzon menar vidare att funktionshinderfrågor har gått från att vara en vårdfråga till en fråga om mänskliga rättigheter. Samtidigt garanteras inte rättigheterna av sig själva, utan de beror på politiska beslut.
– Grunden för funktionshinderspolitiken i Sverige sätts av de ramar som kommuner, landsting, och staten etablerar. Om ambitionsnivån ska höjas måste ramana breddas. Finansieringen ska tas från allmänna budgetar och generell politik, inte särskilda budgetposter och särlösningar.
Martin Olauzon kommenterade att en politisk fråga är huruvida det kan accepteras att vi inte kommer framåt eller om vi måste öka ambitionen. Utredningen tittar nu på en mainstreaming av av arbetet för tillgänglighet:
– I utredningen kommer vi inte ta fram beräkningar på vad det kommer kosta för olika samhällssektorer eller företag. Vi överväger att stärka ansvars- och finansieringsprincipen i svensk rätt för att öka tillgängligheten i samhället.
Ansvars- och finansieringsprincipen betyder att den som har ansvar över en verksamhet också ska finansiera de ändringar som behövs för tillgänglighet. Olauzon menar att funktionshinderspolitiken inte kan bygga på små tillskott från staten som sätts ut ibland. Istället måste arbetet föras in i andra processer för att inte ställa människor utanför.
Hellre positiva styrformer än sanktioner
När det gäller utvecklingen mot universell utformning anser Martin Olauzon att det sker en för långsam utveckling mot ett universellt utformat samhälle fritt från diskriminering. Samtidigt anser han att det inte har ingått i utredningarna att titta på sanktioner mot brott mot tillgänglighetsnormer. Martin tycker inte man ska jobba för mycket med sanktioner, utan föredrar positiva styrformer eftersom myndigheternas metoder för att kontrollera att lagar och regler följs inte är individcentrerat. Samtidigt håller Martin med DRW om att det är problematiskt att enskilda inte alltid kan driva fram en tillsyn när skyddet brister.
Artikel 19: kan omsättas i asylsökandes situation
DRW undersöker särskilt om de rättigheter som finns enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning artikel 19 – att leva ett självbestämt liv i samhället oavsett funktionalitet. Martin menar att artikel 19 delvis kan omsättas i situationer som asylsökande befinner sig i. Mottagandeutredningen föreslog att obligatoriska ankomstcenter ska införas för asylsökande under 30 dagar. Syftet är att samhället bättre ska kunna samordna tidiga insatser och genomföra asylutredningarna mer effektivt.
– Ankomstcenter kan enbart accepteras om de används under kortare perioder, vilket var varför de föreslogs i betänkandet. Att sitta i en förläggning i skogen om det går illa eller isoleras på en institution kan ibland jämföras, och är inte acceptabla villkor, säger han.
Vidare menar han att skälen väger över för, men riskerna ska identifieras och värderas ärligt:
– Hade någon sagt att man ska vistas där i ett år hade jag inte föreslagit centren. Mottagandeutredningen är ett upprop mot passiv väntan.
Utreder inte enskilda stödformer i styrutredningen
DRW ställde frågan om sambandet mellan tillgänglighet och individuella stödformer, som personlig assistans. Martin berättar att han haft en nära dialog med Gunilla Malmborg som utredde LSS, men att han inte utreder enskilda stödformer i styrutredningen, utan tittar brett på funktionshinderspolitiken.
Martin Olauzon menar vidare att Sverige kommer behöva jobba med både tillgänglighet och individuella stödformer för att jobba fram full delaktighet i samhället. Martin anser att “Sverige är långt ifrån där vi vill vara när det gäller konventionen som utgångspunkt” och menar att generell politik även kräver kompletterande stödinsatser.
Vägen framåt – samordning och intersektionell analys
Martin sammanfattade sin syn på arbetet med utredningarna med att konstatera att utgångspunkten i båda utredningarna var att lyfta helheterna, att synliggöra hur saker hänger ihop och att skapa tydlighet som ett sätt att förbättra läget för de som har svårt att hävda sina rättigheter.
Styrutredningen kommer, enligt utredaren, att presentera en syn på styrning på ett annat sätt än enbart top down – att utnyttja krafter som finns och gå från Government till Governance.
DRWs förhoppning är att styrutredningen kan bidra till att klargöra ansvaret och en operationalisering av hur funktionshinderperspektivet ska genomsyra de ansvariga verksamheterna berörs av Mottagandeutredningen och andra politikområden. DRW anser däremot att det är olyckligt att rätten till serviceformer, som personlig assistans, inte verkar beröras i styrutredningen som ska utgå från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. DRW anser att Artikel 19 är en central del av rättigheterna enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och de bör vara med i de förslag som läggs om en ny nationell styrning av funktionshinderspolitiken även om det pågår en utredning av LSS i sig.
För framtiden bör politiken instruera utredningarna och tillsätta tillräckliga resurser för en bredare och intersektionell analys av förslagen som lämnas. På så vis kan den politiska makten vara bättre informerad om väntade effekter av lagstiftning som ligger närmare de mänskliga rättigheterna när beslut fattas, vilka påverkar utsatta grupper och individer i allmänhet.
UPPDATERING januari 2019:
Socialdepartementet har gett besked om att styrutredningen, som har fått förlängt till 30 april, ska fortsätta med förankring av utredningsarbetet i civilsamhället och myndigheterna. Utredaren Martin Olauzon meddelade under intervjun att hans utredning inte skulle titta på individuella stödformer med hänvisning till Malmborgs då pågående arbete. Nu ser vi att vissa frågor, som stöd till nyanlända och rätt till taktilt teckenspråk för dövblinda, eller teckenspråk i allmänhet, inte hanterats alls i utredningarna. Dessutom är det sannolikt att lagda förslag av LSS-utredningen om försämringar i den personliga assistansen strider mot Sveriges internationella åtaganden enligt både Barnkonventionen och Funktionsrättskonventionen. DRW fortsätter följa politiken och utvecklingen på området.