Ilustration på tre händer som formar ett tak och en person som sitter i sin permobil i mitten. symbolik för boende brist

Kammarrätten dömer negativt i mål om rätt till bostad

Kammarrätten i Stockholm dömde den 25 februari i ett mål om rätten till bostad för personer som omfattas av bosättningslagen. Bakgrunden är att Lidingö stad beslutat att säga upp alla kontrakt som migranter haft efter att staden tagit emot dem efter anvisning från och med första mars 2016.

Enligt staden har den ingen skyldighet att förlänga kontrakten efter den tvååriga perioden för etablering. Domstolen dömde i linje med staden inställning med motiveringen att det inte framgår i vilken utsträckning kommuner är skyldiga att tillhandahålla de nyanlända bostäder eller hur bosättningen ska ordnas.

– Domen riskerar att ha negativ effekt på hur andra kommuner ser på sina skyldigheter gentemot nyanlända när etableringstiden går ut. Lidingö stad vann i Kammarrätten sannolikt eftersom lagstiftningen inte är tillräckligt tydligt skriven gällande vad de har för skyldigheter, säger Ola Linder, jurist hos DRW.

Rätten till bostad är en mänsklig rättighet. Oavsett vilken migrationsstatus, eller om du är medborgare, ska rätten till bostad garanteras av staten. Hemlöshet är ett växande problem i Sverige, och politiken hinner inte med att garantera så att alla faktiskt har en bostad. Fyra av tio deltagare i DRWs projekt har uppgett att de har akut eller brådskande behov av att lösa en bra boendesituation.

Det står i grundlagen, regeringsformens 1 kap. 2 §, att “[s]ärskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning…” Kommunerna har ett stort ansvar genomförandet av sakfrågan, vilket framgår av bland annat socialtjänstlagens 3 kap. 2 §; “Socialnämnden ska i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning.”

Genom domen kommer de som haft en bostad under etableringstiden kunna tillåtas bli av med bostaden, och sedan hänvisas till socialtjänsten och de kommunala bostadsköerna. Även om det finns en logik i att behandla alla kommuninvånare lika, så kommer tillämpningen leda till att personer i en mycket utsatt situation kan komma att drabbas mycket hårt.  

Domen kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. DRW kommer följa utvecklingen.