I juni 2020 släppte Länsstyrelsen Stockholm sin rapport “Bostad sist? Om bosättningslagen och nyanländas boendesituation i Stockholm”. DRW var,tillsammans med andra organisationer och verksamheter i det civila samhället, med i Länsstyrelsens referensgrupp för framtagandet av rapporten om nyanländas bosättning och boendesituation.
Enligt författarna har arbetet med rapporten vägletts av de jämställdhetspolitiska målen och av FN:s minimivillkor för en lämplig bostad. Till rapporten har även en kartläggning över kommuners arbetssätt, analyser av nyanländas upplevelse om sin situation samt flyttmönster genomförts för att belysa nyanländas bosättning och boendesituation i Stockholms län.
Det framgår i rapporten att den ansträngda bostadssituationen i länet skapar stora utmaningar med långa bostadsköer, trångboddhet, en otrygg och dyr andrahandsmarknad samt ökad hemlöshet. Det drabbar vissa grupper särskilt hårt, däribland unga vuxna, hushåll med låga inkomster och nyanlända invånare.
I rapporten analyseras effekten av bosättningslagen som trädde kraft 2016 och visar på stora effekter på det initiala mottagandet som betydligt jämnare fördelat över landet och mellan länets kommuner. Däremot visar rapporten att arbetssätt och boendelösningar i mottagandet såsom tidsbegränsade bostadskontrakt eller kvalitetsaspekter i boendelösningar har gjort att folk tvingats flytta eller hamnat i hemlöshet. Detta lyfts även i rapporten som ett problem med stora konsekvenser för barns rättigheter, etablering och integrationsmöjligheter samt för den sociala hållbarheten.
DRW har tidigare skrivit en rapport som visar på att bristande tillgänglighet inom ramen för etableringsprogrammet, och även inom ramen för tillgängliga och stabila bostäder för migranter med normbrytande funktionalitet, gör att vissa migranter med normbrytande funktionalitet inte får etableras på lika villkor. DRW kunde konstatera att tidsbegränsade boendekontrakt, otrygga och otillgängliga bostäder ledde till att många av projektets deltagare förlorade sina lägenheter eller blev isolerade, vilket i sin tur påverkade hela familjen negativt arbetsmöjligheter, skolgången, tryggheten och hälsan.
I rapporten, såväl som i DRW:s material, lyfts även vikten av att aktivt arbeta för att de mänskliga rättigheterna ska efterlevas och säkerställas för att kunna räknas som ett tryggt och inkluderande län. Förutsättningar som bostad, arbete och utbildning representerar utgångspunkter för ett effektivt och välfungerande integrationsarbete.
DRW ställer sig positivt till rapportens slutsatser, att arbetet inom ramen för bosättningen ska ha som mål att skapa trygghet, tillit och inkludering. Detta bland annat genom att ta hänsyn till ojämlikhet och ojämställdhet när utvecklingsåtgärder förbereds.
Då behöver det skapas förutsättningar för att tillgodose behoven bland sårbara grupper såsom kvinnor, barn, personer med normbrytande funktionalitet och HBTQ personer.
Rapporten belyser även behov av ett systematiskt arbete med barnkonventionen och ett barnperspektiv samt konkretisering av vad detta arbete innebär när det gäller bosättning av nyanlända. DRW vill även understryka behovet av att inkludera ett funktionshinderperspektiv och ökad delaktighet av både barn och vuxna migranter med normbrytande funktionalitet i beredskapen.
Läs hela rapporten här: https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/tjanster/publikationer/2020/bostad-sist-om-bosattningslagen-och-nyanlandas-boendesituation–i-stockholms-lan.html