I förra veckan arrangerades en jobbfestival i Kungsträdgården i Stockholm. Temat var mångfald och inkludering och fina tal avlöste varandra från den stora scenen. Men nästan allt handlade om etnicitet samtidigt som funktionsnedsättning i princip aldrig nämndes.
På arrangörens hemsida beskrevs jobbmässan som en mötesplats för rekryterare och arbetssökande och att det var “Sveriges största jobbmässa med fokus på mångfald”. Målet var att “skapa konkreta relationer mellan företag och personer som av olika anledningar har sämre förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden”.
Mångfald och inkludering lovordades
På den stora scenen avlöste tal och panelsamtal varandra. Mångfald och inkludering lovordades, inte bara av humanitära skäl utan också för affärsnyttan, det vill säga vinsterna för ett företag att inte anställa ”sådana som liknar en själv”, utan aktivt satsa på mångfald. Rahel Abebaw Atnafu, rådgivare i Disabled Refugees Welcome – Rätten Till arbete (DRW – RTA) tänkte att festivalen var mycket relevant för vårt projekt men blev något besviken – genomgående handlade det främst om etnicitet samtidigt som funktionshinderperspektivet sällan nämndes och begreppet intersektionalitet helt lyste med sin frånvaro.
– De har pratat mycket om mångfald men nästan bara om migranter, ickesvenskar, rasism och sånt men väldigt lite om funktionsnedsättning och inget alls om intersektionalitet.
Omedvetenhet om intersektionalitet
Samma sak var det när Rahel besökte olika utställare. När de svarade på hennes frågor var det som om de inte alls var beredda på frågor om funktionsnedsättning eller intersektionalitet eller att de inte över huvud taget hade tänkt på saken.
– De svarade ofta att ”nej det här är på en akademisk nivå” eller att arbetet ”kräver fysisk förmåga”. Det var uppenbart att många inte alls var redo att svara utan det blev ofta bara “okej, okej…” de har inte tänkt på frågan över huvud taget.
Rahel talade också direkt med huvudsponsorn till festivalen och ställde frågor om hur de ser på begreppet intersektionalitet och kombinationen av att både vara migrant och ha en funktionsnedsättning.
– De sa att det är en intressant fråga och att de ”måste kolla upp det”. Det lät som om det var en ny grej för dem.
Hur ska vi ta oss an problemet? Ska vi kontakta arrangörerna och läxa upp dem?
– Ja vi borde kontakta dem för att kunna gå vidare. Kanske finns det arbetsgivare här som egentligen har jobb för personer i vår målgrupp eller är intresserade av framtida samarbete för att göra vårt nätverk lite bredare.
Ändå bra att vara på plats
Det ska samtidigt nämnas att DRW – RTA inte fått kännedom om festivalens existens förrän väldigt sent och inte haft en chans att förbereda närvaron på bästa sätt. Med detta i minne tycker Rahel ändå att det var intressant och viktigt att vara på plats.
– Det var viktigt att komma hit. Också två av deltagarna i projektets fokusgrupp kom. För en av dem, Mohammad Ashraf Frugh, var det första gången han besökte en sådan här utställning här i Sverige. Han är från Afghanistan och han uppskattade den här grejen med mångfald och inkludering som tema.
Den stora bilden överst :
Panelsamtal på temat “Att vara människa innebär att vi har fördomar” – Hur kan vi tillsammans jobba för att minska samhällets omedvetna diskriminering?
Deltagare från vänster till höger: Malin Moezzi, lic. psychologist, Head of People Science på Asker Technologies, Nadine Hanna, kundförvaltare på det Stockholmshem, Ayaz Shukat Rosén, D&I (Diversity and inclusion) Ambassador på Microsoft, Nadim Ghazale, polis, föreläsare, författare, debattör och sommarpratare.