Eritreanskt besök

Den 25e april fick Disabled Refugees Welcome en fin överraskning när cirka 30 nyanlända personer från Eritrea besökte oss. Det var en bra blandning av människor där unga, äldre, kvinnor, män och barnfamiljer delade ett gemensam bekymmer – hur ska de klara sig i Sverige utan rätt stöd?

Dagen började med att vi öppnade upp för samtal där vår fältarbetare Rahel Abebaw Atnafu översatte och tolkade för resten av DRW teamet.

Det visade sig att många är i stort behov av stöd för att söka rätt hjälp för sina normbrytande funktionsvariationer. Många av besökarna har varit i Sverige från tre till fem år och har ännu inte fått rätt stöd eller information för hur att gå tillväga gällande överklaganden eller vilka stöd de har rätt till för sina normbrytande funktionsvariationer.

Många berättelser låter som tagna från en skräckfilm, där folk systematiskt utestängs från att ta del av det svenska välfärdssystemet, och förr eller senare tynar bort istället för att få ett stöd som främjar rätten till ett självständigt liv.

Det är ett hav av förvirring där folk inte får tydliga instruktioner för vem som gör vad när de riktar sig till olika myndigheter eller samhällsinsatser.

Detta är något som vi på DRW har kunnat konstatera under de föga 7 månader vi har arbetat med projektet, inte minst när myndigheters tjänstepersoner hör av sig till oss och undrar vad är det är som gäller i frågan om asylsökande och rätten till sociala insatser.

Det är oundvikligt att ifrågasätta om disabled refugees verkligen är välkomna i Sverige när vi hör berättelsen av en ung man med en synskada som har fått veta att han inte får gå i skolan och inte heller få ledsagning, vilket har orsakat att han skadat sig ytterligare när han ramlade ner för en trappa.

Dessa människor som trots långa resor och otillgängliga transportmedel tagit sig till ILIs lokaler och med stora leenden berättar om sina drömmar om att hitta jobb, studera, lära sig svenska eller att äntligen hitta någon som kan lindra smärtorna av krig och ensamhet.

Det ger så mycket hopp och känslor av styrka när människor som har haft det tufft genom sina liv, inte tappar övertygelsen, som reflekteras i deras ögon om, att det kommer att gå bra – bara vi tror på det och kämpar tills vi hittat rätt.