Den 2 maj träffade projektet Disabled Refugees Welcome (DRW) SFI kursen i Rinkeby för personer med synskada. Denna dag fanns 6 deltagare som var intresserade att höra om vad Jamie Bolling och Rahel Abebaw Atnafu berättade om DRW och hur vi jobbar inom projektet för att uppnå en bättre integration av nyanlända i Sverige. Deltagarna kom från Afghanistan, Egypten, Syrien och Somalia.
DRW berättade om peer support och hur det är viktigt att dela med sig av sin erfarenhet med andra för empowerment.
Gruppen tillfrågades om vad integration betyder för dem. Responsen var att lära sig språk och sedan fortsätta vidare till ett jobb. Att lära sig hur Sverige fungerar betraktas som viktigt för att kunna känna sig hemma i Sverige. När man är integrerad då har man inga problem hemma, i skolan eller med ekonomin. Man har inga problem när man är integrerad!
– ”Att kunna sjunga med! Lära sig mer om kulturen.”
– ”Granne, sjukhus, affären, chaufförer av Färdtjänst – viktigt med språket!”
DRW lärde sig om processen för att en person med synskada ska kunna gå SFI-kursen i Rinkeby som har människor med synskada som målgrupp. Via socialtjänsten eller via en läkare behöver man komma i kontakt med Stockholms Syncentral som sedan kan hänvisa en person till kursen.
En av kursens deltagare hade en erfarenhet där hon gick i skola i norra Stockholm där hon satt och lyssnade. Men hon fick ingen hjälp att delta vilket var svårt pga av hon var blind och kursen var inte tillgänglig för henne. Hon fick inte tillgång till material i punktskrift och kunde inte hänga med. Efter 6 månader blev hon flyttad till Rinkeby tack kontakt med Syncentralen. I Rinkeby finns det hjälpmedel hon behöver för att ta till sig vad hon lär sig via kursen.
En annan erfarenhet var om hur viktigt det var att ha lärt sig att använda vita käppen. Då blev en kvinna mer självständig. Det hade hon inte lärt sig i sitt land.
En annan person berättade om att här i Sverige, genom att ha träffat en läkare, fick hon förståelse för sin sjukdom och att det inte finns något botemedel. Men även om det inte finns botemedel så finns hjälpmedel. I hennes land fanns inga hjälpmedel eller möjlighet att studera. Ingen träning om hur man gör hemma. När hon kom till Sverige blev hon mycket glad. Hon mår bättre. Fick hjälp. Fick tillgång till hjälpmedel. Fick tillgång till SFI och kan få ett jobb, anser hon.
”När jag blev sjuk och fick en diagnos (jag har MS). Min vän sökte SFI åt mig. Jag blev bjuden att komma till vården för att ta ett prov. Efter provet fick jag veta att mina ögon har ett problem. De skickade mig till SynCentralen. Där var en undersökning. De sa, du behöver gå till Rinkeby – en specialskola för personer med synskada. När jag började på syncentralen var jag gift men efter 2,5 år separerade mig. I syncentral frågade de om jag hade en bra ekonomi. Syncentralen fyllde in en blankett för handikappersättning. Jag fick den i 1,5 år. Men mitt problem är mycket så jag fick Personlig Assistans. Då förlorade jag handikappersättning. Nu använder rullstol 24 timmar och har ekonomiska problem. Jag behöver den ekonomiska stöd.”
DRW bjud gruppen att ta kontakt med projektet vid behov.