Första gången i Göteborg
När jag var i Göteborg var det inte så tillgängligt för människor som har funktionsnedsättning. Gatorna har för höga trottoarer och man måste vänta på att spårvagnen ska åka innan människor kan gå över gatan. Personer med funktionsnedsättning måste ha någon med sig, annars är det svårt att gå ut. Det var mycket folk på gatan, därför vågade jag inte köra min permobil snabbt för att jag var rädd att köra på dem. Jag behövde hjälp för att komma över trösklarna i konferensanläggningen. Det var många personer som cyklade som jag fick ge företräde till. Det var mycket biltrafik och kullerstensgator i staden som gjorde det svårt att ta sig fram med permobil.
Jag upplevde även att vägskyltningen var bristfällig, så det var svårt att veta vilket håll man skulle åka. På de ställen där det inte fanns trafikljus samt på de obevakade övergångsställena hade jag svårt att gå över gatan. Detta på grund av att trafiken var blandad, d.v.s. det räcker inte med att kolla var bilarna kommer. Dessutom måste man vara aktsam för spårvagnar och cyklar. Jag kände mig lite orolig och stressad, eftersom jag inte är så van vid att köra min permobil där det är mycket folk.
Förslag
Förslag på förbättringar vad gäller framkomligheten för personer med funktionsnedsättning är att ha lägre trottoarkanter, tydlig skyltning i vägkorsningar, bygga ramper och ta bort trösklar vid ingångarna till byggnader, samt ha separata vägar för olika typer av trafik.