DRW har i sin verksamhet stött på flera fall där personer möter hinder för att kunna återförenas med sina familjemedlemmar eller kunna åtnjuta rätten till familjeliv väl i Sverige. Nedan följer korta beskrivningar av fyra fall som väl illustrerar den problematik som vi sett.
Därefter följer en sammanfattning av problemen och DRWs krav på lagstiftning och praktik gällande rätten till familjeåterförening och familjelivet för nyanlända personer med normbrytande funktionalitet.
Deltagare# 1
Personen flyttades under asyltiden och även därefter mellan olika delar av landet och flera boenden. Under tiden hade personen en depression vilket delvis berodde på oklarheter i rätten till familjeåterförening. Dessutom brast information från myndigheterna och tolkning till sitt modersmål om rätten till familjeåterförening, samt hur den tillfälliga lagen skulle komma att påverka ansökan efter lagen trädde i kraft. Personen har överklagat Migrationsverkets beslut att neka personens barn uppehållstillstånd på grund av anknytning till migrationsdomstolarna. Ny praxis genom MIG 2018:20 kan påverka utfallet.
Deltagare# 2
Personen är vuxen och har uppehållstillstånd i Sverige, samt gravt synskadad.Hen har fått kunskap om försörjningskravens innebörd för rätten till familjeåterförening, samt tremånadersfristen som en måste söka inom för att undslippa dem. Personen sökte uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning för sina barn via Migrationsverket. Problemet blev att ambassaden som borde har kontaktat familjen inte gjort tillräckliga ansträngningar för att hitta familjen, varefter ärendet avslutats utan att meddela personen. Migrationsverket har sagt att hen kan ansöka igen, men nu med försörjningskrav trots att personen inte har goda förutsättningar att hitta ett arbete med tillräcklig omfattning. Därmed förhindras i praktiken rätten till familjeliv och återförening.
Deltagare# 3
Personen har en ryggmärgsskada och har genomgått flera operationer i Sverige under asyltiden. Uppehållstillstånd gavs, och fler operationer skedde därefter. Personen tar smärtstillande preparat och har inte kunnat vara aktiv i kontakter med andra myndigheter än vården under vissa perioder. Personen var fortfarande inlagd vid tremånadersfristens utgång. Därefter försökte hen få fram pass för barnen, men fick inte fram dem på grund av svår administration i hemlandet. Därefter har tremånadersfristen inte effektivt kunnat användas. Migrationsverket kräver nu att hen måste uppfylla försörjningskravet för att få återförenas med sina barn, vilket i praktiken är en omöjlighet på grund av bristande språkkunskaper och ryggmärgsskadan.
Deltagare# 4
Personen möter hinder för att kunna effektivt åtnjuta sitt familjeliv på grund av bristande personligt stöd från kommunen i form av assistans. Personens tidigare maka tar hand om barnen i vardagen i ett annat boende. Personen har umgängesrätt med barnen varannan vecka, vilken inte kan inte genomföras på grund av bristande personligt stöd. Effektivt leder det till isolering från både samhälle och familjemedlemmar.
Några slutsatser
Några slutsatser om effekten av den tillfälliga lagen på rätten till familjeliv och familjeåterförening utifrån ett funktionshinderperspektiv: Informationen som ges till personer med flyktingstatus (om de tre månaders tidsbegränsning för att ansöka om familjeåterföreningen efter personerna fick sina uppehållstillstånd) är otillgänglig eller brister. Vidare lägger Migrationsverket på försörjningskravet retroaktivt utan hänsyn till funktionsnedsättning, samt på situationer när personer sökt, men inte lyckats producera allt material (id-handlingar).
Dessutom identifierar funktionshinderperspektivet problem i två led gällande rätten till familjeåterförening: 1) i ansökningsprocessen inom de tre månaderna, och 2) genom att försörjningskravet som uppehålls strikt trots bristande förutsättningar i form av anpassningar i arbetslivet/alternativa inkomstkällor för att kunna uppfylla försörjningskravet. Därmed finns tydliga effekter som påverkar nyanlända med funktionsnedsättning som innebär ett särskilt missgynnande i relation till rätten till familjeliv och familjeåterförening.
Några av DRWs krav:
Med FNs konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i ryggen kan DRW kräva att följande beaktas inför lagändringar:
- MIG 2018:20 dom betyder att rätten till familjeliv måste förstås i ett bredare perspektiv, och lagstiftaren måste sätta rättigheterna före ytterligare åtstramningar, t. ex. genom att försörjningskravet måste prövas individuellt och inte diskriminera på grund av funktionsnedsättning.
- En revision av rätten till LSS för asylsökande och nyanlända så att familjelivet kan åtnjutas av personer i Sverige behövs.
- Om en restriktiv familjeåterföreningspolitik ska fortsätta måste stora krav ställas på myndigheternas information, som ska lämnas på tillgängliga sätt till personer med olika funktionalitet. Tillgänglighetsanpassad och konsekvent information och hänvisning gällande bland annat familjeåterförening, hälsoundersökningar och besked för nyanlända personer med funktionsvariationer under asylprocessen.Författare: Ola Linder