Collage till vänster närbild på Mari i Farsta centrum och till höger en FN-flagga som vajar i vinden.

FN:s övervakningskommitté instämmer i vår kritik

Med jämna mellanrum ska stater som ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen) rapportera till FN om hur det går. För andra gången har det varit Sveriges tur och idag kom FN-övervakningskommitténs svar.

–  En påskpresent till ILI, säger ILI:s och DRW-RTA:s jurist Mari Siilsalu, som varit med och arbetat med civilsamhällets stora alternativa rapport.

Efter flera års arbete med rapportering till FN om hur det går för Sverige att leva upp till kraven som Funktionsrättskonventionen ställer på staterna som ratificerat den, har nu kommitténs svar kommit. Mari Siilsalu har ännu inte fördjupat sig i kritiken och vad kommittén rekommenderar Sverige att göra, men hon har hastigt ögnat igenom texten. Och hon är nöjd.

– Det är en påskpresent till oss. Jag har läst lite snabbt och jag ser att den i hög grad instämmer i vår kritik. Den ger rekommendationer specifikt om asylsökande och flyktingar från Ukraina, samt om arbetsmarknadsstöd till den här målgruppen. Kommittén rekommenderar också att Sverige tar fram en avinstitutionaliseringsplan i linje med GC 5.

Dagens besked kom efter många års arbete.

– Den här rapporteringen skulle ha skett redan 2019-20 men då kom Coronan i vägen och hela processen sköts fram till nu, säger Mari Siilsalu.

FN:s krav på rapportering

Sverige ratificerade (skrev under och förband sig att efterleva) Funktionsrättskonventionen i december 2008 och konventionen trädde i kraft i början av år 2009. Som ett land som ratificerat konventionen krävs bland annat att regeringen med jämna mellanrum rapporterar till FN om hur det går med att implementera den (genomföra den). Parallellt med detta rapporterar också civilsamhället, alltså de (eller vi) som brukar kallas rättighetsbärarna och som ska åtnjuta (ha, äga) rättigheterna. Det sker bland annat genom att civilsamhället skriver en eller flera alternativa rapporter, eller skuggrapporter som de också kallas. Under den här vintern har Sverige för andra gången rapporterat och blivit förhörda av den FN-övervakningskommitté som har hand om frågorna.

Ytlig utredning innan ratificeringen

Independent Living Institute och projektet Disabled Refugees Welcome – Rätten Till Arbete (DRW – RTA) har genom Mari Siilsalu varit med att ta fram funktionsrättsrörelsen alternativrapport, ett arbete som samordnats av paraplyorganisationen Funktionsrätt Sverige. Civilsamhällets kritik, säger Mari Siilsalu, liknar i hög grad tidigare rapporteringar. Det svenska officiella förhållandet till konventionen präglas av en stor portion självgodhet och en övertygelse om att det mesta är fixat, något man ansåg redan då konventionen ratificerades 2008. Ratificeringen föregicks av en utredning, berättar Mari Siilsalu.

– Men utredningen genomfördes snabbt och blev otroligt ytlig. Där slogs också mer eller mindre fast att det inte skulle behövas några förändringar i svensk lagstiftning.

Sedan dess har heller inte mycket hänt mer än att vi häromåret, efter många års påtryckningar från funktionsrättsrörelsen, fick ett MR-institut.

Till saken hör också att Sverige tidigare har setts som ”ett flaggskepp”, som Mari uttrycker det, ifråga om funktionsrättsfrågor.

–  Nu har vi verkligen svårt att behålla den statusen. Vi har en ökning av institutionsliknande boendeformer och försämring ifråga om individuellt stöd, samtidigt som det sker förbättringar i andra länder.

Civilsamhällets alternativa rapport

Det finns flera alternativa rapporter men den som ILI, DRW-RTA och Mari Siilsalu varit inblandad i är den stora där över hundra funktionsrättsorganisationer bidragit och för vilken paraplyorganisationen Funktionsrätt Sverige varit samordnare. Olika organisationer har tagit olika mycket plats och ansvar, berättar Mari Siilsalu.

– Vi träffades och hade regelbundna möten och tog systematiskt en artikel i taget. På varje möte hade en organisation ansvaret och höll en presentation eller föreläsning om den artikel som stod på agendan. De som skrev det mesta av texten var framför allt Monica Klasén McGrath och Mia Ahlgren, båda Funktionsrätt Sverige.

FUNKTIONSRÄTT SVERIGE

Funktionsrätt Sverige är namnet på den stora paraplyorganisationen som företräder en lång rad (för närvarande 52) funktionsrättsorganisationer. Funktionsrätt Sverige har, enligt citat från hemsidan, ambitionen att vara ”funktionsrättsrörelsens enade röst mot regering, riksdag och centrala myndigheter”.

2019 (då rapporteringen egentligen skulle ägt rum men blev framflyttad till nu p.g.a. Corona) tog Funktionsrätt Sverige fram skriften Respekt för rättigheter? , som i hög grad fortfarande är aktuell.

Funktionsrätt Sverige styrs av en styrelse där Nicklas Mårtensson är ordförande.

På den här webbsidan, långt nere till vänster, i en gul-brun ruta, kan du hitta alla de 52 förbunden.

 

Tog upp ”våra” frågor direkt med kommittén

Mari Siilsalu tog hand om Artikel 18 (Rätt till fri rörlighet och till ett medborgarskap) och Artikel 19 (Rätt att leva självständigt och att delta i samhället) och var sakkunnig i just de frågorna, med fokus på frågan om migration (som framför allt ingick i Artikel 18). Mari var också med på ett digitalt möte med ett urval av medlemmarna från FN-kommittén, en ”Task force”.

– Där tog jag bland annat upp frågan om migranter med funktionsnedsättning och svarade på deras frågor. Just migranternas situation är ganska ny för kommittémedlemmarna. Bara det att de flesta stöd i Sverige är bosättningsbaserade, och det inte är alla som räknas som bosatta i Sverige. Vad betyder det egentligen? De flesta andra länder har inte en sådan ”logik” gällande rätten till stöd.

Hon tog också upp en ”hierarki” som utkristalliserats bland migranter i Sverige.

– Att olika migrationsstatus ger olika mycket sociala rättigheter. Vad menas med det?

10 000 ord inte mycket

Rapporten fick bara innehålla 10 000 ord, alltså runt 40 A4-sidor. Det korta formatet innebar att de alltså inte kunde fördjupa sig särskilt mycket i enskilda frågor utan blev tvungna att uttrycka sig mer generellt. Av den anledningen blev det inte några långa texter om migranter med funktionsnedsättning.

–  Nej, det finns ingen analys av det utan det vi kunde göra var att nämna olika aspekter av det och sedan hänvisa till källorna, Integrationens slut, av Lisa Pelling  och ”ICERD-analysen”, på engelska: (Implementation of the state party obligations under ICERD for migrants with disabilities in Sweden), som vi själva har skrivit.

TVÅ ANDRA ALTERNATIVRAPPORTER:

Civil rights defenders:
Övervåld, långtgående tvång och bristande rättssäkerhet – nu förhörs Sverige av FN

Fokus på vissa utvalda Artiklar, till exempel Artikel 13: rätten till rättskydd

Institutet för mänskliga rättigheter (MR-Institutet):
Kompletterande information till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Nämner särskilt migranter med funktionsnedsättning i sin rapport – vilket är anmärkningsvärt med tanke på att Institutet annars systematiskt undviker att peka ut enskilda grupper, utan strävar efter att tala i generella termer.

 

Möte på Socialdepartementet

Med anledning av rapporteringen hade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall den 31 januari ett möte med funktionsrättsrörelsen på Socialdepartementet. Mötet, där rörelsen i korta ordalag muntligen framförde sin kritik, ingick i regeringens förberedelse inför det förhör som regeringen hade i Génève den 11 mars. DRW-RTA:s projektledare Tiina Nummi Södergren var med och framförde kritik med fokus på situationen för migranter med funktionsnedsättning, som går att läsa om i den här artikeln:  Samlad funktionsrättsrörelse hos ministern.

Inte mycket nytt

Den kritik som funktionsrättsrörelsen riktar mot staten är i stort sett densamma nu som under tidigare år och just detta är något man är trött på i rörelsen. Mari beskriver det som en sorglig rundgång:

– Staten lämnar sin rapport, civilsamhället lämnar sin, sen kommer förhöret och kommitténs rekommendationer och staten somnar om och inget händer tills det är dags för nästa periodiska rapportering.

Nu vill de se en mer konstruktiv process och att kritiken från FN ska leda till konkreta förändringar. Mari återkommer till behovet av att ha en plan.

– Det har hela tiden saknats en systematisk struktur för att kunna genomföra konventionen praktiskt och det har vi sagt i många år. Framför allt saknas mätbara mål liksom konkreta medel för hur den praktiskt ska kunna genomföras. Det som är skrivet hittills är inte på tillräcklig detaljnivå för att kunna säkerställa en systematisk process.

Mari säger att ett stort steg på vägen skulle vara inrättandet av ett sakråd på Socialdepartementet.

– Genom det skulle vi till exempel kunna följa upp rekommendationerna från FN-kommittén och det skulle kunna ge en tydligare struktur för hur vi vill att genomförandet ska se ut. Men också det har vi framfört många gånger förut, säger Mari Siilsalu.

Vi återkommer med mer om kommitténs rekommendationer

Vad dagens besked innebär i praktiken vet vi ännu inte men vi återkommer här på hemsidan med fördjupande analyser.

– Nu ska jag läsa igenom svaret lite mer noggrant, säger Mari Siilsalu.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.